Med risk för att hugga mig själv i ryggen, men jag bara måste få ur mig en sak – vad är grejen med smartphones?

Jag kan känna kylan av alla som undrar vad fan jag menar. Alla som skulle offra sin ena moster för sin android eller de som inte förstår varför inte grottmännen uppfunnit Iphonen istället för hjulet. Men jag har aldrig lyckats fastna för det.

För det första, varför ska man införskaffa senaste modellen av en telefon när det redan då håller på och struktureras fram nästa nya modell, som man kommer vara exakt lika beroende av att ha som den sistköpta?

För det andra, är verkligen 400 tusen apps något som man använder? ”Åh, jag kan se vart jag går samtidigt som jag sms:ar. Tänk på alla dom gånger jag saknat detta i mitt liv!”

För det tredje: Har ni sett er själva? Jag skulle vilja stänga in smartphonoholics i ett syrefattigt rum, bara för att dom skulle få en näradöden-upplevelse ledandes till en utomkroppslig upplevelse, för att på så sätt kunna se sig själva ur ett annat perspektiv. Det är helt otroligt hur osocialt beteende dessa moderniteter skapar, man kan sitta 4 personer i en grupp utan att ens prata med varandra, bara för att alla är inne i sina telefoner så mycket att man ens inte kommer ihåg vad det är för årstid ute.

Eller vänta, det finns säkert en app för det.

När jag frågade en kollega hur han skulle klara sig utifall han skulle bli strandsatt i Gobiöknen med sin smartphone sönderslagen så svarade han bara att det skulle finnas en app för det.

Jag är inte bitter.